Utställning · Paris · 2011
Cézanne et Paris
Musée du Luxembourg, Paris

En höstlovsdag i Paris, vid Luxembourgträdgården, mötte vi Cézanne i staden han aldrig riktigt trivdes i.
Cézanne och Paris
Paul Cézanne (1839–1906) förknippas med Provence och Mont Sainte-Victoire, men han bodde och arbetade långa perioder i Paris. Utställningen på Musée du Luxembourg visade hur staden, Louvren och hans kolleger påverkade honom.
Här syntes stilleben, porträtt och landskap från Paris omgivningar — verk där Cézanne långsamt byggde den bildstruktur som skulle leda fram till kubismen.

Ur dagboken
Höstlovet 2011 — Cézanne et Paris på Musée du Luxembourg
En av de starkaste konstupplevelserna under våra många Parisresor var utan tvekan utställningen Cézanne et Paris på Musée du Luxembourg, som vi besökte vintern 2011–2012. Utställningen var ovanlig genom att den inte främst fokuserade på Cézannes berömda Provence, utan i stället berättade historien om hans långa och ibland komplicerade relation till Paris. Det blev en ögonöppnare för oss att inse hur stor betydelse staden hade haft för en konstnär som ofta förknippas med landskapen kring Aix-en-Provence. Utställningen samlade omkring 80 verk från museer och privata samlingar runt om i världen och gav en fascinerande bild av hans konstnärliga utveckling.
Särskilt minnesvärda var de tidiga parisbilderna, där man kunde ana den unge konstnärens kamp för att hitta sitt eget uttryck. Bland höjdpunkterna fanns La Rue des Saules à Montmartre, ett sällsynt stadsmotiv från Paris, och Le Quartier du Four à Auvers-sur-Oise, som visade hur Cézanne redan på 1870-talet började utveckla det bildspråk som senare skulle påverka hela den moderna konsten. Utställningen innehöll även flera porträtt av hans hustru Hortense Fiquet, ett antal av de karakteristiska stillebenen med frukter och dukar samt landskap från Auvers-sur-Oise och trakterna kring Marne, målningar som i efterhand känns som viktiga steg på vägen mot mästerverken från Provence.
Det som gjorde störst intryck var kanske ändå berättelsen om människan Cézanne. Genom vänskapen med Émile Zola, mötena med Camille Pissarro och de andra impressionisterna samt den sena framgången i Paris fick man en djupare förståelse för hur lång och mödosam vägen till erkännande hade varit. När vi lämnade museet kändes Cézanne mindre som den avlägsne konsthistoriske giganten och mer som en människa av kött och blod, fylld av tvivel, envishet och skaparglädje.
I efterhand känns utställningen som ett fint exempel på varför vi alltid trivts så bra i Paris. Staden har en enastående förmåga att förena historia, konst och personliga minnen. Ett museibesök blir sällan bara ett museibesök; det blir en del av ett större sammanhang, där stadens gator, caféer och parker fortsätter berättelsen även efter att man lämnat utställningssalarna.
Viktigaste verk som visades eller lyftes fram i utställningen: • La Rue des Saules à Montmartre (cirka 1867–1869) • Le Quartier du Four à Auvers-sur-Oise (cirka 1873) • Porträtt av Hortense Fiquet från olika perioder • Landskap från Auvers-sur-Oise • Landskap från Marne-dalen och Fontainebleauområdet • Ett urval av Cézannes betydelsefulla stilleben med fruktarrangemang och draperingar • Nakenstudier och figurkompositioner från perioden då han påverkades av impressionismen och samtidigt sökte sitt eget formspråk
Minnesstunden
Två trötta men glada pedagoger på höstlov, i ett intimt museum med höstlöv utanför fönstren. Enkelt, stilla och mycket fint.