Utställning · Berlin · 2010
Hitler und die Deutschen
Deutsches Historisches Museum, Berlin
I Berlin, på Deutsches Historisches Museum, såg vi en av de mest omtalade historiska utställningarna i Tyskland efter kriget.
Hitler und die Deutschen
Utställningen Hitler und die Deutschen — Volksgemeinschaft und Verbrechen var den första stora utställningen i Tyskland som helt ägnades åt Hitler. Den handlade inte om honom som person, utan om hur ett samhälle kunde följa honom.
Med affischer, fotografier och vardagsföremål visades hur propaganda, gemenskap och brott vävdes ihop. Museet undvek medvetet allt som kunde bli dyrkan.
Ur dagboken
Deutsches Historisches Museum — Hitler und die Deutschen – folkgemenskap och förbrytelser
Den uppmärksammade Hitler-utställningen som pågick under julen 2010 på Deutsches Historisches Museum (Tysklands historiska museum) i Berlin hette officiellt Hitler und die Deutschen – Volksgemeinschaft und Verbrechen (Hitler och tyskarna – folkgemenskap och förbrytelser). Den öppnade i oktober 2010 och var historisk eftersom det var den första stora utställningen i Tyskland efter kriget som fokuserade direkt på Adolf Hitler.
Fokus på relationen till folket – inte personen Hitler Utställningen skapade enorm debatt och drog massiv publik, med långa väntetider utanför museet. - Kollektivt ansvar: Arrangörerna undvek medvetet att göra en biografisk utställning om Adolf Hitler som person. Istället låg fokus på det tyska folkets medansvar. Syftet var att förklara det enorma stöd diktatorn hade och hur det var möjligt för nazisterna att etablera sin makt och genomföra sina förbrytelser med samhällets acceptans. - Inga personliga ägodelar: För att förhindra att utställningen skulle locka till sig nynazister eller skapa en osund fascination, valde man bort personliga föremål. Inga kläder han burit, bestick han ätit med eller föremål han ägt visades upp. Tusentals föremål och propaganda Totalt visades runt 1 000 utställningsföremål. Besökarna fick se hur nazistpartiet infiltrerade vardagslivet, marknadsförde idén om en "folkgemenskap" och hur Hitlers image byggdes upp genom massiv propaganda. Utställningen var uppdelad för att både visa hur regimen först väckte hopp om en ljusare framtid hos befolkningen, för att sedan visa det brutala slutmålet med förföljelser, terror och förintelse. Genom att fokusera på strukturerna och det kollektiva ansvaret lyckades museet (enligt de flesta kritiker) avmystifiera "gåtan Hitler" och istället belysa den breda samhälleliga skuld som gjorde diktaturen möjlig.
Minnesstunden
Julen 2010, extremt kallt och mycket snö — och mitt i vintern en utställning som handlade om kollektivt ansvar snarare än om en man. Med Max och Pontus i sällskap blev besöket en av resans tyngsta och viktigaste upplevelser: tusentals föremål som visade hur ett samhälle kunde följa med. En utställning som stannar kvar.