Jean-Michel Basquiat och Sophie Calle

Sover hyfsat och vaknar 06.50 typ — bra att vi sov så länge med tanke på att vi somnade så tidigt. Frukost, biljetter till Humlebæk: vi köper 24-timmarsbiljetter, samma pris som fram och tillbaka — kom ihåg! Rabatt 20 procent om vi köper biljetterna tillsammans, alltså två biljetter i appen — kom ihåg! Mycket folk på tåget från Malmö, resdag; många av och på vid Kastrup. Trots förseningar hinner vi med tågbytet på huvudbanan. Många människor här med — helt ovant efter ett halvår i Gamleby. Vi får sittplatser överallt så ingen ko på isen. Liten kö som ändå rullar på in på Louisiana. Vi börjar med Basquiat, Jean-Michel. 'Det syns att han är påtänd och bipolär på vissa teckningar', säger Liza, som ändå är imponerad av den anatomiska riktigheten på huvudena och ett visst måleriskt djup i några. 'Jag tycker de är intressanta', säger Per Åke. Dags för lunch — den här gången beställer vi vid bordet: kycklingsallad, vit fisk, någon slags fisksallad och inte minst rabarberkompott som avslutning. Vi dricker båda starköl — oj, oj, snurrigt, tycker Liza som bara vill gå och lägga sig. Vi hittar fram till Sophie Calle, som visar sig vara den STORA utställningen — en samlingsutställning av många av hennes verk. Synd att vi inte började här, tycker Liza. Vad män söker hos kvinnor och kvinnor söker hos män; Picassos verk under pandemin; vad ser blinda? Istanbulsbor som ser havet för första gången — hennes konstprojekt är både rörande och roliga. Vi ser en nygjord intervju med henne: en frånvarande far som sade 'det är helt rätt att du lever livet' när hon fyllde 25, 30, 40 — men vid 50 slutade han. En mamma som var på nattklubb varje kväll och kom hem vid tre, fyra — fast för det mesta vid sju, åtta. Då måste hon väcka Sophie och berätta vad hon gjort. Det var dealen för att hon skulle få vara ensam på nätterna. Nu på tåget mot Köpenhamn — vi ska hoppa av för fika. (Note till Liza: använd inte det vanliga betalkortet utomlands, Swedbank tar ut växlingsavgift — glömde Klarna hemma!) Vi hoppar av vid Nørreport för kaffe och en tur i Köpenhamn. Liza vill gå åt fel håll, Per Åke leder oss rätt. Söndagsloj stämning, mycket stängt; vi hittar ett öppet fik på ett torg och får varsin espresso, men den var dessvärre inge vidare — och klockan var efter tre, hur tänkte vi? När vi kommer ut och svänger runt hörnet hittar vi ett fik till som ser mycket bättre ut (kanske?). Vi hamnar så småningom på Strøget och upp till stationen, får vänta en stund på Öresundståget men kommer ombord — mindre folk. Vi står och väntar nio minuter i Hyllie, inte en gränspolis syns till. Dock många poliser på Malmö central — varför, undrar Liza? Hög brottslighet, säger Per Åke. Väl tillbaka på hotellet sliter Liza av sig skorna som gett både skavsår och domnade tår. Därav den relativt korta promenaden i Köpenhamn. Nu har lite blå himmel och sol skymtat fram — vi hoppas på bättre väder i morgon, och att fötterna mår bättre. Liza vägrar sätta på sig skorna och gå ut igen i alla fall i dag. (Note to Liza: ta med ett par skor, gärna mjuka gympadojjor också!) Per Åke hittar en McDonald's — vilken tur! Det blir burgare till middag. Vi hoppades på Jesus Christ Superstar på tv:n i kväll, men Per Åke måste ha sökt på fel datum för inga program verkar stämma på SVT. Gör inget — Liza läser bok: Döden tar semester av Carina Burman, småputtrig lättläst. Nu blir det hotellsoftande resten av kvällen.