Utställning · Karlstad · 2025
Lars Lerin
Sandgrund, Karlstad

I Karlstad, vid Klarälvens mynning, mötte vi Lars Lerins akvareller — vinterljus, djur och stillhet.
Akvarellens mästare
Lars Lerin, född 1954 i Munkfors, är en av Sveriges mest älskade konstnärer. Han har gjort akvarellen till ett stort och allvarligt medium, med väldiga format och en ljusbehandling som känns nästan filmisk.
Han har skrivit öppet om missbruk, ensamhet och kärlek, och hans konst bär på samma ärlighet: landskap, hus och djur målade med både vemod och värme.
Sandgrund
Sandgrund Lars Lerin är konsthallen i Karlstad som ägnas åt hans verk. Här växlas utställningarna, men mötet med Värmland i bild är alltid närvarande.

Ur dagboken
Onsdag 23 juli — Lars Lerin på Sandgrund och Västanå
Det där med att sova — svåra grejer. Gympa 07.30 i cirka 30 minuter, frukost ute, packa ihop, städa, duscha och så iväg till nästa boende. Vi lämnar en bil och så blir det Karlstad och Sandgrund, Lars Lerin. Vi går långsamt igenom utställningen och Liza tycker att hon ser nya saker i akvarellerna; fantastisk, säger Per Åke. Liza tänker att hon kan vara friare i sitt akvarellmåleri, fånga ljus och hitta några precisa linjer — och inte göra så mycket om det blir fel. Lunch på Värmlands museum tvärs över: sallad för oss och dumplings för Yvonne och Kent. Pontus tipsar om croissanter, Liza vill ha, sagt och gjort — och kanel- och kardemummabullar till Kent och Yvonne. Vidare till boendet 'Affären må bra', där den ena lägenheten är klar och vi fikar, och så iväg till Västanå. Liza är lite skeptisk i början men rycks med i musiken, scenografin, kostymen och koreografin — suggestivt och imponerande. Bäst på scen: den lilla rödklädda flickan, kärleken. Liza ser försoningen på slutet, och grinar. Helt slut tar vi hem till boendet, där Liza och Per Åke också får en egen lägenhet. Rostbröd och te, och nu sova. Orkar du skriva, undrar Per Åke. Ok, säger Liza. God natt!
Minnesstunden
Vi gick långsamt genom utställningen och Liza såg nya saker i akvarellerna — och fick idén att vara friare i sitt eget måleri: fånga ljuset, hitta några precisa linjer och inte göra så mycket om det blir fel. En av de konstupplevelser som gjorde resan genom Värmland och Dalarna till något alldeles särskilt.