Utställning · Venedig · 2013
Venedigbiennalen
Giardini och Arsenale, Venedig
Det encyklopediska palatset — biennalen 2013 drömde om att samla all världens kunskap.
Il Palazzo Enciclopedico
Massimiliano Gioni curerade biennalen 2013 och tog titeln från den italiensk-amerikanske självlärde konstnären Marino Auriti, som på 1950-talet byggde en modell av ett 136 våningar högt museum för all mänsklig kunskap.
Utställningen blandade professionella konstnärer med outsiders, visionärer och samlare — Carl Jungs Röda boken fanns med bland verken.
Huvudutställningen
Den 55:e biennalen samlade drygt 150 konstnärer från 38 länder. Aurits modell möttes i Arsenalens första sal, och Centrala paviljongen inleddes med Jungs Röda boken. Där fanns också Hilma af Klints andliga målningar, Rudolf Steiners svarta tavlor, Aleister Crowleys tarotkort och André Bretons samlingar — bilder som försöker fånga det inre och det osynliga.
Tino Sehgal fick Guldlejonet för bästa konstnär med ett levande verk av rörelse och sång, och Maria Lassnig och Marisa Merz fick Guldlejon för livsgärning.
De nationella paviljongerna
Åttioåtta länder deltog, och Vatikanen var med för första gången, liksom bland andra Angola, Bahamas, Kosovo och Paraguay. Angola vann överraskande Guldlejonet för bästa nationella deltagande med Edson Chagas fotografier av Luanda.
Portugal visade Joana Vasconcelos Trafaria Praia, en gammal Lissabonfärja klädd i blått virkat tyg som låg förtöjd vid Giardini. Storbritannien visade Jeremy Deller med English Magic, Frankrike och Tyskland bytte paviljonger med varandra, och i Tyskland visade Ai Weiwei installationen Bang med 886 gamla trästolar.
Ur dagboken
Torsdag 6 juni — Biennalen — Giardini
Frukost mittemot, cappuccino och smörgås-cornetto. Promenad t Giardini. Biljetter för två dagar 30 euro, en dag 25 euro. Men vi måste visa pass som vi inte har med oss ... Jag bara, vi tar de nationella utanför istället. PÅ arg. Men vi börjar i restaurangen precis utanför, sedan Portugals som är i en båt förtöjd vid kajen. Båten klädd i kakel, in genom ett draperi, hamnar i ett blått stickat undervattenslandskap, anar bläckfisk, anemoner och en val. Helt fantastisk, virkat, tyg, väggar, tak och golv — allt är i olika blå tyger och mönster. Ljusslingor, vita och blå lyser upp rummet. Sedan har vi sett: Kenya (kineser? rosa plastrosor på grönt plastgräs), Zimbabwe (fin konstnär, Liza bild, samt parafras på Ai Weiweis solrosfrön — den här gången en hög m majs), Nya Zealand (lysrör i möbler), "Rhapsody in green", Mexiko (fantastisk förfallen kyrka, strängar, ngt slags musikinstrument). Lunch venetianska tapas på en bar. "This is not Taiwan", Manet på Dogepalatset (Venus av Tizian bredvid Olympia av Manet, fint Venedigporträtt). Kines — Supermao. Galleri xxx hade fotografier av Michael Baryshnikov. Ätpaus, trekantsmackor. Konstbutik (förstörd, Liza ledsen), Azerbajdzjan (möbler, väggar, tak, golv, bokhyllor, böcker — allt klätt i folkloretyg), Ukraina, "A remote whisper", Luxembourg (elgitarrer), Slovenien (fönstertittning), Estland, Bosnien-Hercegovina, Montenegro, Centralasiatiska republiken, avslutningsvis Geoffrey Humphries på Galleri Holly Snapp. Då tyckte Liza det kunde räcka. Promenad hem till Coop och handlat. Gått: 11,9 km. Äta, vila, skriva och vila.
Minnesstunden
Portugals båtpaviljong, klädd i blått virkat tyg — ett helt undervattenslandskap med aningar av bläckfisk, anemoner och en val — och i huvudbyggnaden Jungs bilder, Hilma af Klint och tarotkort. Det encyklopediska palatset på riktigt, med Maria Lassnig och Lynette Yiadom-Boakye som två starka stunder. En biennal att minnas, dag efter dag.