Utställning · Venedig · 2019
Venedigbiennalen
Giardini och Arsenale, Venedig
Må du leva i intressanta tider — biennalen 2019 lät som en välsignelse men var tänkt som en varning.
May You Live in Interesting Times
Ralph Rugoff, chef för Hayward Gallery i London, curerade biennalen 2019. Titeln är en påstådd kinesisk förbannelse, och utställningen handlade om en osäker tid präglad av desinformation och polarisering.
Varje konstnär visade verk både i Giardini och i Arsenalen, så att man fick se två sidor av samma konstnärskap.
Huvudutställningen
Den 58:e biennalen hade bara 79 konstnärer — en ovanligt liten huvudutställning, där varje konstnär fick plats i två delar: Proposition A i Arsenalen och Proposition B i Centrala paviljongen i Giardini.
Bland de mest omtalade verken fanns Sun Yuan och Peng Yus robot Can't Help Myself, som oavbrutet skrapade ihop en röd vätska, och Christoph Büchels Barca Nostra — vraket av en båt där hundratals migranter omkom 2015, placerat vid Arsenalens kaj. Arthur Jafa fick Guldlejonet för bästa konstnär med filmen The White Album.
De nationella paviljongerna
Litauen vann Guldlejonet för bästa nationella deltagande med operan Sun & Sea (Marina), där sångare låg på en konstgjord strand och sjöng om klimatkrisen, sedd uppifrån av publiken. Belgien fick ett hedersomnämnande för Mondo Cane med mekaniska dockor.
Ghana deltog för första gången med en paviljong ritad av arkitekten David Adjaye, med verk av bland andra El Anatsui och Lynette Yiadom-Boakye. Storbritannien visade Cathy Wilkes, Frankrike Laure Prouvosts undervattensvärld Deep See Blue Surrounding You och USA Martin Puryears skulpturer.
Ur dagboken
Torsdag 27 juni — Biennalen i Giardini och Rialtomarknaden
Vi tar båten till Giardini, dricker en riktig kaffe och ägnar dagen åt Biennalens paviljonger i värmeböljan. Spritz på Paradiso följs av tågbiljetter till Milano. På kvällen sitter vi precis vid kanalen nära Rialtomarknaden och äter bläckfisk och torsk medan värmen ligger kvar över lagunen.
Minnesstunden
Arsenalens kurerade utställning kändes tydligare och mer sammanhållen än Giardinis: Martine Gutierrez iscensatta bilder, Soham Guptas nattporträtt från Kolkata, Ed Atkins gråtande män och Shilpa Guptas mikrofoninstallation. Titeln — den påstådda kinesiska förbannelsen — kändes 2019 mindre som en varning än som en tidsbeskrivning.