Venedigbiennalen

The Milk of Dreams

Biennalen 2022, curerad av Cecilia Alemani, tog sin titel från en barnbok av den surrealistiska konstnären Leonora Carrington. Utställningen handlade om förvandling, kroppar och hybridväsen och dominerades för första gången av kvinnliga konstnärer.

Den blev en av de mest omtalade biennalerna på länge — en återkomst till fantasin efter några mörka år.

Huvudutställningen

Den 59:e biennalen öppnade i april 2022, ett år senare än planerat på grund av pandemin. Huvudutställningen i Centrala paviljongen i Giardini och i Arsenalen samlade 213 konstnärer från 58 länder, och för första gången i biennalens historia var en klar majoritet av dem kvinnor eller icke-binära.

Alemani utgick från tre frågor: hur kroppen förändras, hur människan förhåller sig till andra arter och till jorden, och vad som binder oss samman. Inne i utställningen mötte man små historiska ”tidskapslar” — rum med surrealister och tidiga modernister som Carrington själv, Leonor Fini, Remedios Varo och Claude Cahun — som visade att frågorna inte är nya.

Arsenalen öppnades av Simone Leighs monumentala bronsskulptur Brick House, och Leigh fick Guldlejonet för bästa konstnär i huvudutställningen. Där fanns också Katharina Fritschs naturtrogna elefant i Centrala paviljongen, liksom Paula Regos dockliknande figurer och Cecilia Vicuñas textila arbeten. Vicuña och Fritsch tilldelades biennalens Guldlejon för livsgärning.

De nationella paviljongerna

Åttio länder deltog med egna paviljonger, flera av dem för första gången: Kamerun, Namibia, Nepal, Uganda, Oman och Kirgizistan. Rysslands paviljong stod tom sedan konstnärerna och curatorn dragit sig ur efter invasionen av Ukraina, medan Ukraina visade Pavlo Makovs fontän Fountain of Exhaustion, som evakuerats ur Kyiv.

USA representerades av Simone Leigh med Sovereignty — första gången en svart kvinna gjorde landets paviljong, med fasaden förvandlad till en halmtäckt byggnad och kvinnokroppar i brons och keramik. Storbritanniens Sonia Boyce fick Guldlejonet för bästa nationella deltagande med Feeling Her Way, ett ljud- och videoverk med svarta kvinnliga sångerskor.

Den nordiska paviljongen blev för första gången en samisk paviljong, där Pauliina Feodoroff, Máret Ánne Sara och Anders Sunna berättade om samisk historia, land och kamp. I den danska paviljongen visade Uffe Isolotto We Walked the Earth, en hyperrealistisk installation med en kentaurfamilj på en bondgård, och Polen visade Małgorzata Mirga-Tas Re-enchanting the World, väggstora textila collage om romsk historia. Frankrike visade Zineb Sedira och Tyskland Maria Eichhorn, som lät gräva fram paviljongens egen historia.